COMULEX Juristbyrå - Ordförklaring AVTALSRÄTT

AVTALSRÄTT

Avtalsrätt är det juridiska område som koncentrerar sig på hur avtal kommer till stånd, avtals giltighet samt avtalstolkning.

Avtalsrätten har en allmän del, som innefattar de regler som finns i lagstiftning och andra rättsregler som är tillämpliga på samtliga eller i vart fall fler olika typer av avtal (till exempel avtal som inte omfattas av särskilda formkrav), och en speciell del, som behandlar de olika reglerna för speciella avtalsförhållanden.

Vanligen används termerna allmän avtalsrätt respektive speciell avtalsrätt för att uttrycka denna distinktion. Egentligen vore det terminologiskt mer korrekt att hänföra reglerna i den allmänna avtalsrättsliga lagstiftningen (främst avtalslagen) till den allmänna avtalsrätten och övriga rättsregler till den speciella avtalsrätten. En sådan terminologi är dock mindre användbar, eftersom det inom ämnet har ganska liten betydelse vilka frågor som regleras i lag.

Till exempel hänförs avtalstolkning, där allmänt tillämpliga lagregler saknas, regelmässigt till allmän avtalsrätt.

När man delar in avtalsrätten i allmän och speciell etc inkluderar man inte sällan också kontraktsrätten, vilken behandlar parternas rättigheter och skyldigheter i ett avtalsförhållande.

Den svenska avtalsrätten har sina rötter i den romerska rätten och påverkades vid tiden för tillkomsten av avtalslagen (eller mer korrekt lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område) starkt av tysk rätt.

En grundläggande principen inom avtalsrätten PACTA SUNT SERVANDA, det vill säga avtal är bindande och skall hållas.

Teoribildningen inom avtalsrätten är starkt påverkad av merkantilistiska ideal, framför allt tanken om avtalsfrihet, det vill säga tanken om att parterna fritt får välja avtalspart och fritt bestämma avtalets innehåll. Denna grundsyn står sig alltjämt starkt inom det kommersiella området, medan tvingande rättsregler, formkrav, legala förbud och andra inskränkningar i avtalsfriheten blivit vanligare inom områden där speciella skyddsintressen gör sig gällande. Generalklausulen mot oskäliga avtalsvillkor i 36 § avtalslagen torde här vara det tydligaste exemplet.